20 juni, 2009

Mardröm eller Magont?


Klockan 02:23 i TV-rummet. Mel har äntligen somnat efter en dramatisk natt, och Corey är vaken efter ett blöjbyte. [Mel och Corey heter egentligen något annat. Red anm.]

Bara en natt kan vara värst. Om denna natt är värd den titeln vet jag inte, men en sak är säker, den aspirerar. Det började 23:30 med en Melker som skrek i förtvivlan. Inte vaken, utan bara skrikande. Eftersom han inte är vaken går det heller inte att få någon kontakt med honom, så alla desperata tröstningsförsök är i stort sett lönlösa. Efter en stund tog jag upp honom och gick ut och satte mig med honom i soffan i vardagsrummet. Medans jag satt med honom gråtandes i knät kom även Frida upp och gjorde en välling till honom. Efter lite trugande tog han i alla fall flaskan och lyckades få i sig en lite dryg halv flaska mellan hulkningarna. Därefter fick han sitta hos Frida och lugnade sig. Vi gick tillbaka till sängen och lade honom mellan oss och han somnade efter ett tag, så jag lade ner honom i sin säng.

Allt frid och fröjd. Till klockan 02:15. Då började samma sak igen, fast nu var det lite mer kvidande inblandat också. Antagligen hade han magont. Hursomhelst var det inget tröstande som fungerade, och denna gång pekade han till och med själv på dörren ut så jag lyfte upp honom och han pekade sig hela vägen in i tv-rummet. Där satte vi oss först i soffan, och Melker pekade vädjande på tv:n. Min första instinkt var att "man kan väl inte sätta på tv:n åt ungen mitt i natten", men sedan tänkte jag att det spelar nog inte så stor roll i vilket fall. Så på med tv:n, kanal 9 för övrigt, en dokumentär om något gammalt polisfall som skulle resas. Så pass intressant att han lade sig i soffan och somnade. Själv såg jag, förutom den rafflande upplösningen av polisfallet, slutet av tre filmer (slutar de aldrig visa "Alla mina pojkar"?) och lite Knight Rider.

Därefter kom Frida upp med Cornelis och bytte en blöja. Sedan tog vi ett barn var och gick och lade oss. Alla somnade, utom jag. Jag kunde inte somna. Jo, någon gång somnade jag, men vad klockan var har jag ingen aning om. Klockan 9:30 vaknade i alla fall Melker utvilad och tvingade upp en mindre utvilad version av mig och tittade på Nalle i soffan.


1 kommentarer:

Natalie sa...

Shit vilken natt!! Hoppas den följande blir betydligt lugnare...